Förvärvstillstånd
Historiskt har innehav av kyrkstuga reglerats av kungliga skrivelser från 1817 respektive 1849.
Förvärvstillstånd
Historiskt har innehav av kyrkstuga reglerats av kungliga skrivelser från 1817 respektive 1849. I dessa skrivelser framgår att inga köp av kyrkstugor får göras utan Länsstyrelsens tillstånd. Kravet på tillstånd motiveras huvudsakligen utifrån behovet av kontroll av att nyttjandet av kyrkstugorna sker i enlighet med kyrkstadstraditionen.
Inte för alla
Kyrkogångsplikten, införd under 1500-talets slut, medförde att alla invånare i Sverige enligt lag var skyldiga att närvara vid söndagens högmässor och stora helgdagar. I stora socknar kunde det ta flera dagar att ta sig till kyrkan. För att ge dessa långväga besökare någonstans att övernatta uppfördes kyrkstugorna.
Det var endast hemmansägare med längre avstånd än två mil till kyrkan som ägde rätten att uppföra en kyrkstuga. Kyrkstugan följde med hemmanet vid köp och arv. Med tiden ändrades skrivelserna och även den som hade längre avstånd till kyrkan än två mil kunde bli av med rätten till kyrkstuga. Om det ansågs att vägarna till kyrkan var i så gott skick att det gick snabbt och smidigt att ta sig till kyrkan fanns inget behov av en kyrkstuga. Många hemmansägare slogs för sin rätt till kyrkstugan, eftersom den var ett privilegium och en tradition.
Nya tider
Sedan 2008 är delar av innehållet i de kungliga skrivelserna upphävda, men Länsstyrelsen prövar ändå varje förvärvsansökan utifrån kyrkstadstraditionens upprätthållande. Syftet är att kyrkstädernas särskilda kulturmiljö och den speciella traditionen ska bevaras.

