Kyrkstädernas historia

En kyrkstad är ett antal samlade stugor, kåtor eller bodar avsedda att användas temporärt i samband med kyrkobesök. De uppstod i samband med kyrkogångsplikten under 1600-talet. Avstånden i norr var stora och de behövdes övernattningsbostäder för de långväga kyrkobesökarna. Kyrkstäderna återfinns främst i Norrland. En kyrkstad ska inte förväxlas med en kyrkby, vilket är den permanenta bebyggelse som vuxit upp kring en sockenkyrka.

 

Vad är en kyrkstad?

En kyrkstad är en ansamling av små hus, så kallade kyrkstugor, omkring sockenkyrkor. De fanns främst i Norrland, men även i de svensktalande bygderna i Finland samt i den finska lappmarken. De uppstod i samband med kyrkogångsplikten under 1600-talet och byggdes av bönderna för att användas som övernattningsbostäder vid kyrkobesök.

Kyrkstäderna tillkom på grund av att kyrksocknarna i Norrland var så stora. Långa resvägar gjorde det svårt för sockenborna att göra kyrkobesök över dagen. Istället utvecklades seden att kyrkan besöktes vissa kyrkhelger. Kyrkstugorna användes också vid marknader, sockenstämmor och ting. Kyrkstäderna fyllde på så sätt en viktig social funktion. Vid helgerna kunde människorna umgås med folk från andra byar.

Det bör noteras att kyrkstäderna, trots benämningen, inte hade några stadsprivilegier. I vissa fall utvecklades dock kyrkstäderna till municipalsamhällen, detta gäller Gällivare 1893 och Arvidsjaur 1895.

 

När uppstod kyrkstäderna?

Det har ofta diskuterats huruvida kyrkstäder fanns redan under medeltiden. De äldsta skriftliga beläggen härrör dock från 1600-talets början och gäller då Luleå Gammelstad, så teorin om att de fanns redan under medeltiden förkastas av de flesta historiker. Det verkar som om bruket att övernatta i kyrkstäder hänger samman med reformationen. Kyrkan kom då att ställa högre krav på att befolkningen skulle närvara vid gudstjänsterna. Därmed uppstod behov av inkvartering i närheten av kyrkan.

Redan på 1600-talet var det enbart jordägande bönder som fick äga kyrkstugor. 1695 utfärdade landshövdingen i Västerbottens län, Gustaf Douglas, en förordning om rätten att inneha kyrkstuga. Den stadgade att varje hemman hade rätt till ett ”kyrkhus bestående av en stuga med kammare och förstuga samt ett stall”. Den som inte var hemmansägare kunde alltså inte åberopa någon rätt att ha en kyrkstuga. I ett kungligt brev 1817 stadgades att man för att få äga en stuga måste vara bosatt mer än en mil från kyrkan. Den som bodde längre bort än så, men invid en väl hållen landsväg, kunde nekas att äga kyrkstuga med anledning av de goda transportförhållandena.

Stugorna låg på ofri grund på kyrkvallen. De tillhörde hemmanet och överläts genom arv till nästa generation. I Öjebyn var bruket att övernatta i kyrkstugorna vid kyrkbesök levande långt in på 1900-talet.

 

Hur många kyrkstäder finns det?

Som mest har det funnits 72 kyrkstäder i Sverige. Idag finns det 16 bevarade kyrkstäder med allt från ett fåtal stugor bevarade till flera hundra i tämligen intakta kyrkstäder. Den bevarade bebyggelsen inom kyrkstäderna är huvudsakligen från 1700 och 1800-talen. Mer än hälften är klassade som riksintresse för kulturmiljövården, flera är skyddade som byggnadsminnen, en som kulturreservat och en är ett världsarv.

De bäst bevarade kyrkstäderna i landet finns i Norrbotten och skyddas som kulturminnen. Störst är kyrkstäderna i Piteå Gammelstad (Öjebyn) och Luleå Gammelstad. Den sistnämnda är sedan 1996 upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Piteå kommun är unik, då tre kyrkstäder återfinns här: Hortlax, Norrfjärden och Öjebyn – alla med olika karaktär.

 

Lappstäder

En kyrkstad avsedd för samer kallas lappstad medan böndernas kyrkstad ofta kallas för bondstad. Lappstäder har funnits vid nästan alla kyrkstäder i Lappland, med undantag av några platser i Åsele lappmark. Vid lappkapellen har det ofta bara funnits lappstad, men i den östra delen av Lappland har det funnits både lappstad och bondstad samt ibland även en borgarstad för köpmännen. I Lycksele, där merparten av de första nybyggarna var finnar, talade man också om finnstad.

I Sverige uppstod hos staten i början av 1600-talet ett intresse att hävda en rätt över de så kallade lappmarkerna i norr. Att kristna samerna blev ett av instrumenten för detta och under Karl IX upprättades kyrk- och marknadsplatser i Norrlands inland. I bland annat de inre delarna av Norrbotten och Västerbotten byggdes kapell, vilket innebar att samlingsplatser för marknader vid kyrkhelger uppstod. Den större användningen var i regel vid två tillfällen per år.

Flertalet lappstäder i inre Norrland har förfallit och försvunnit under 1900-talet. De bäst bevarade är Lappstaden i Arvidsjaur och den kombinerade lappstaden och nybyggarstaden i Fatmomakke kyrkstad.

(Ja, den korrekta terminologin är lappstad. Om än uttrycket “lapp” idag ofta anses nedsättande kallas samernas kyrkstäder alltjämt lappstäder.)